Duvorna pickar av spyan på tunnelbanans hållplats och jag inser att jag har rätt. För en gångs skull överanalyserar jag inte, jag bara inser saker. Så. Då vet jag. Komiskt, för nyss tänkte jag att du var en trevlig och social typ. Och jo, det är du, problemet är att du inte vill vara det med mig. Marvellous, nu vet jag. Fascinerande att två människor med samma egenskaper inom loppet av en vecka känt behovet av att avskärms sig från mig. Att de dessutom är främlingar som har fått något sabla jävla tvistad syn av vem jag är (eller vem fan vet, det kanske verkligen är det rätta, sanna jaget) och inte bryr sig om att ens dölja det, det är fan patetiskt. Då är det enbart ni som är patetiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar