onsdag 31 juli 2013

Rotation

Det känns som om jag roterar männen i mitt huvud. Först den ena, sen den andra och sist den tredje. Och kanske någon annan mellan det. Nu har de i alla fall minimerats till två, och jag är glad att jag åtminstone bara har två av dom i min skalle i vissa situationer, för det räcker bra det.

Ibland blir jag som så att när jag har fina män i min närhet - som ger mig komplimanger och är charmiga och som jag vet kommer försvinna bort och det är inte säkert att man ser de mer igen - vill jag att de bara ska försvinna nu. På en gång. Så att jag slipper känna ilningar i kroppen utan någon som helst anledning. Så att jag inte när som helst, helt oförberedd blir äckligt glad när människan råkar vara på några meters avstånd.

Mina elaka tankar: Varför måste jag sluta tänka?
Mina snälla tankar: Jo för det är dumt och onödigt. Förstår du inte det?
Elaka: Onödigt. Dumt. Men så jävla härligt.
Snälla: Sluta tänka så, det är typ förbjudet. Nästan i alla fall.
Elaka: Eller inte alls.
Snälla: Suck, sluta, det finns inte en chans att det kommer att ske.
Elaka: Men då är det ju inte fel att endast drömma om det?
Snälla: Jo, för det fuckar upp vår gemensamma hjärna.
Elaka: Sluta förneka mig och erkänn att du lever på min existens. Du älskar att jag finns, trots att det känns som om jag drar ned dig vet du att jag i själva verket göder dig med allt jag gör för dig. Jag ger ditt liv spänning, kan du inte se det?
Snälla: Du förpestar mig.
Elaka: Jag hjälper dig. Förresten är din hjärna redan uppfuckad, inte mycket att göra åt nu så du kan lika väl ge efter och inse att du vill att jag ska finnas. Du vill ha mina tankar och sluta upp med dina resonabla tankar för innerst inne vet du att du vill det jag tänker, det är bara det att du är för medveten om att det är fel i din värld att du aldrig skulle agera på det. Plus att du tror att det aldrig kommer att hända. Men vet du vad? Konstigare saker har hänt, och det är inte bara i böcker såna här saker sker. Kan DU få in det i din hjärna?
Snälla: Jag hatar dig. (För att jag vet att du har rätt.)
Elaka: Och jag hatar dig för att du är så förbannat jävla resonabel när livet handlar om att drömma, för där är allting acceptabelt. Till och med det som du anser är så "förbjudet".

söndag 28 juli 2013

Vi är alla komponenter av varandra, och vi skulle inte klara oss utan den vetenskapen

Jag snittar en mini-Magnum, ett mål pasta och en lyssning av "And we danced", "Can´t hold us" och "Thrift shop" (Macklemore) om dagen. Tänker att det är ett bra liv det här, det jag lever. Imorgon åker jag till landet med vänner och vänners vänner och tänker supa ned mig. Men tänker inte få en snedfylla, bara göra en massa trevliga saker. En liter Absolut Vodka utspritt över två dagar är ändå inte så svårt att konsumera.

Om nio timmar är jag vid T-centralen och lever livet.

På vägen hem från tunnelbanestationen spelas det högt Macklemore ut över det tomma torget i centrum. Kanske är det fler än jag som tror att världen blir lite bättre om man spelar minst en låt av dagen av honom.

I tunnelbanevagnen åker jag med en kollega, och jag tänker i hemlighet när jag skrattar att jag önskar att vi vore bästa vänner, att jag hade honom i mitt liv, mer än några få timmar om man har tur på arbetsplatsen. Jag inser också att när man har såna tankar om någon man inte känner är personen ifråga förmodligen jäkligt nice. Ändå gör jag inget, utvecklar det på något sätt. Vi går av på samma stationer och han kramar mig och trots att jag inte vill inombords kramar jag tillbaka. För det är tydligen så man gör här i livet. Man kramar folk man känner sig obekväm att röra, kanske för att man vill... något, men man vet inte vad. Man gör det, för att det är naturligt i andras världar.

På vägen hem från stationen, när jag går i trappan upp till mitt hus, tänker jag på hur många gånger han gett mig komplimanger. Jag försöker tänka, kommer på några, men inte alla. Ibland undrar jag om vissa människor är på ett visst sätt mot andra men ett helt annat sätt mot andra. Så mycket att om jag pratade med någon han pratat med, om honom, att de skulle bli chockade om jag beskrev honom på ett sätt för de skulle ha en helt annan bild. En annorlunda, inte lika charmig bild. Om det är bara jag som får se den charmiga sidan. Ack du naiva, horribla tanke, försvinn.

torsdag 25 juli 2013

Och jag mindes allting med dig

Jag mindes just den exakta känslan jag hade när du rörde mig. Jag blundade, och plötsligt låg jag i en smutsig trappa i Paris vid Sacre Coeur, med dig ovanför mig. Att man kan minnas något så intensivt och starkt, det är fan fascinerande.

onsdag 24 juli 2013

Jag vet att du existerar, men jag väljer att skita i dig

Det första jag gör när jag kommer hem är inte att gå på toa eller plocka upp matvarorna från Coop-kassen. Det är att sätta på Macklemore, högt, så högt så. Därefter låter jag klänningen falla till golvet (värmen, ah, herregud).

Jag ville inte gå hem från jobbet idag. Så jäkla bra känsla.

Köper två ekologiska mjölk, lite lösviktsgodis och ekologisk lax (!) som kostade 40 kr. Tänker att jag ska njuta som bara den av varenda liten tugga - det var bara 4 bitar.

Äter så fruktansvärt dåligt, men det skiter jag fullständigt i, jag har annat att tänka på. Som t ex hur jag ska spendera kvällen på bästa sätt. Dansa runt för mig själv i huset, läsa ut min bok och städa lite kanske?

lördag 20 juli 2013

Mitt i all idyll, kryper en ovan känsla fram och gör mig påmind om hur skör en människa kan vara

Känner stressen i bröstet, trots att jag inte gjort något annat än spytt tre gånger idag. Är det något jag glömt? Det är som en tyngd hänger över mig, som att jag går runt med hög puls under en alldeles för lång period. Bara känslan av att något inte riktigt är rätt. Och så ska det ju inte vara, det är sommar. Kan det vara en osäkerhet, över något? Vill bara känna mig så lugn som jag brukar göra.

fredag 19 juli 2013

Inte, inte, inte?

Inte snedfylla ikväll, inte snedfylla ikväll, inte snedfylla ikväll, inte.... Om man intalar sig själv något riktigt länge, kanske det också går i uppfyllelse?

torsdag 18 juli 2013

Jag skjuter bort mina beroenden och ändrar skepnad

Äter en lite konstig frukost (kött, paprika och en röra gjord på turkisk yoghurt, rödlök och paprika). Får ett samtal av Farmor som säger att hon saknat mig (ack, jag känner verkligen detsamma, kära Farmor). Sover alldeles för länge och tänker att imorgon ska jag ta mig fan gå upp klockan tio, trots att jag säkerligen somnar sent inatt. Lyssnar på sommarpratare när jag lagar frukost och inser att det här är något jag vill göra varje dag. Städar delar av huset, känner en inre harmoni. Lyssnar på Keaton Henson så fort jag får en möjlighet. Sörjer min mobil lite grann, som numera är äkta död och jag får använda en gammal Nokia. Inser hur beroende jag var av min Samsung, hur saker som att bara kolla sl nu inte går att göra. Förstår därför att jag alltid måste gå runt med en bok, för att fördriva tiden jag har mellan allting man gör, all väntan. På samma gång kommer jag till insikt om att jag inte känner något större behov av min mobil längre. Jag känner inget behov av att ha den på mig och vara tillgänglig. Vill helst av allt lämna den hemma när jag går ut ur huset, men jag tar med den för jag tänker att jag måste, ifall någon vill mig något måste jag finnas där. Men jag vet mycket väl att jag kommer att förtränga den känslan. Så om någon vill mig något någon dag får ni tyvärr ha tålamod, då det inte är säkert att jag svarar så fort som jag brukar. Och när ni känner frustrationen börja krypa inom mig får ni helt enkelt försöka glädjas för min skull. Förmodligen är jag ute på äventyr, och väljer att göra dessa äventyr utan en mobil ständigt påslagen, redo. Med det sagt, ligger dock mobilen nu en decimeter ifrån min höger hand och jag svarade på två sekunder när farsan just ringde. Ingen är väl perfekt, heller.

söndag 14 juli 2013

En rättighet, en självklarhet

Åh vad fint detta är. När en stor känd artist skriver en låt om ett så debatterat ämne som gay marriage och får det att framstå precis som det är; en självklar, naturlig rättighet. Kan vi inte alla börja tycka så, snälla?

lördag 13 juli 2013

Sverige, är du redo för mig?

Och jag tror att världen skulle bli snäppet bättre om alla lyssnade på Keaton Henson på kvällarna innan de ska sova. Speciellt det här klippet.

Imorgon åker jag hem till Sverige. Platsen jag inte kunde uttala, heller inte stava till har nu fått en plats i mitt hjärta. Jag lämnar landet som aldrig har mindre än 26 grader. Lämnar folket, lämnar havet, lämnar maten och vyerna. Med mig hem tar jag minnena och de ser jag till att ha gömt inom mig, för de ska ingen få ta ifrån mig. Hem tar jag också lite nagellack, kläder, sprit (bara si sådär fem flaskor) och annat man tycker att man behöver. Ikväll bjöd vi "barn" på middag som tack för denna resa. För det här var garanterat sista familjeresan som vi inte behövde betala något. Bortskämt men jävligt trevligt. Dock ser jag fram emot att resa med familjen igen, dock liter mer jämställt där alla betalar sin del.

Framtiden, jag är redo för dig. Med fem flaskor sprit blir det nog en jävla massa äventyr i sommar. Sverige, är du redo för mig?