Efter en tragisk incident med min mobil beter den sig nu som så att den tror att det inte sitter ett simkort i den trots att det väldigt mycket gör det. Bara så ni vet. Jag dissar ingen med flit liksom. Men å andra sidan kommer jag hem till tråkiga Sverigeland (ångesten, ångesten) inatt så då kan jag stoppa mitt simkort i en annan mobil.
Jag vill bara vara på resande fot tills jag fått nog. Vilket INTE är nu. Så. Det var bara det jag ville säga.
Paris äger och Stockholm suger. Dock tror jag att jag kommer vara en galet harmonisk människa efter att min semester är över. Innerligt lugn. Men nu ska jag fan njuta av Paris ett par sista älskade timmar.
torsdag 27 juni 2013
söndag 23 juni 2013
Censur, censur, censur!
Ibland har man inga vettiga ord för det man vill säga. Ingenting räcker, det går inte att få med allt. De fem första meningarna i mitt skrivblock är egentligen de mest beskrivande, mest sanna. Men det är för privat. Det börjar åtminstone såhär:
När jag står i den kvava metrovagnen i Paris händer det. Jag minns. Din tunga, dina händer, din doft. (Resten censureras fan.)
Det var bara det jag ville säga. Jag är i Montmartre, Paris, och lever fasiken livet. Fransoser är fan så fina så.
Bakgrundsbilden på mobilen har bytts ut från blommor i en skog i Stockholm till utsikten från Sacre Coeur.
torsdag 13 juni 2013
Brev till mig själv
11 juni 2013
Det kan inte fortsätta att vara såhär. Det du gör mot dig själv, det hjälper dig inte på något sätt. Det är inte hälsosamt. Trots att du inte tycker att det är en så stor grej, så vet jag att du innerst inne börjar se varningsklockorna. Låt oss börja med de minst konstiga sakerna.
Idag, på fyllan tog du av dina leggins, utan att komma ihåg det. Det betyder alltså att du snörade upp dina Dr Martens, tog av dom, tog av dina leggins, och sedan snörade på dig dina skor igen. Något du tycker är ganska omständigt i vanliga fall, kommer du nu inte ihåg. Det visade sig senare att dom var blöta, förmodligen därför du tog av dig dom, men du har inget som helst minne av detta. Nu, några dar efter detta, kommer du ihåg att du satt vid något som liknar vatten i dina minnen, och din kompis pratar med dig men du kommer inte ihåg vad hon eller du säger, annat än att du när ni ska gå därifrån påpekar att dina leggins är blöta.
Din vodka, följde inte med dig hem. Du hade med dig en hel flaska, 700 ml dit, och när du kom hem hade du inte med dig någonting alls. För dina vänner hämtade din väska åt dig när du var borta och grät.
Du vet inte hur det började den här gången, men du vet att du började gråta. Som fan. Du hade på dig ögonskugga, eyeliner, läppstift, allt detta grät du bort. Slutsatsen är att du måste ha gråtit hur mycket som helst. Det du vet, är att du sprang iväg, och var galet dramatisk. Sen vaknar du upp av att du ligger i skogen och är väldigt trött. Alltså har du gått in i ett skogsparti i Rålambshovsparken för du ville bort från dina vänner, och sen var du så trött att du somnade. Dagen efter, när du vaknade, hade du hela skogen i ditt hår och din kjol var fläckig och luktade jord.
Du rökte på. Och det är inte mycket av det som du kommer ihåg, förutom att du hittade ett par människor och stod och pratade med dom, när dina vänner kom. Och du tror att ditt rebelliska jag blev arg över att de ville gå, så du frågade den ena (som helt plötsligt stod och rökte på? Märkte du inget?) om du fick, och sen brände det till i din hals.
Efter det, är du ganska så säker på att du sprang iväg igen. Kanske var det då du låg i skogen? Vilket fall som helst försökte du gömma dig för dina vänner, vilket inte gick så jävla bra för du var jäkligt full. Du såg och hörde i alla fall din bästa vän upprört gråta, för hon tyckte att det var ditt fel att du rökt på. Trots att du visste att du borde gå dit, och säga att det inte alls var så, så är du ganska säker på att du inte gjorde det för du insåg att du inte kunde hantera det.
Sen hade du ett jättefascinerande och djupt samtal med din bästa kompis pojkvän när ni gick till nattbussen. Och såhär i efterhand... så vet jag inte hur allt kunde bli som det blev. I början på kvällen hade du haft ett himla trevligt samtal om spel. Man kan fråga sig hur många fler trevliga samtal du skulle kunna haft om du inte druckit så mycket.
När du äntligen är nästan hemma igen och bara ska gå och hämta din cykel på stationen en bit bort, gråter du hela vägen dit och nästan hela vägen hem när du hämtat din cykel. Du vet inte varför, inget ledsamt har egentligen hänt, men fan vad du var ledsen.
Du tycker inte att det är dags att sluta nu? För sanningen är att du hade det så jävla trevligt den kvällen, innan du spårade ut. Innan du spårade ut, var du då hög på bara stämningen, och så jävla glad över att sitta i en park med vänner, och deras vänner. Allt var bara så jävla bra. Men genom att dricka lite till vodka förstörde du det, frivilligt. Du tror att du bara drack fyra muggar, med vodka och juice, men du har så stora minnesluckor, du såg inte övergången till att det började mörkna ute, plötsligt var det bara mörkt, att du lika väl skulle kunna ha druckit mycket mer.
Det här var en avskedsfest till en kompis som skulle åka utomlands i tre veckor. Och snart är du utomlands i en månad. Var det ett så bra sätt att säga hejdå till dina vänner? Kommer inte du ihåg hur stolt du varit över att du haft så bra fyllor den senaste tiden? Inga snedfyllor, bara ren och skär glädje och perfektion och ååååh så trevligt? I och med denna fylla, har du just dragit ned dig själv i skiten igen och förstört ditt goda mönster. Men istället för att klanka ned på dig själv alldeles för mycket, ska du se detta som en utmaning. Till att få perfekta fyllor. Komma fram den exakta kombinationen alkohol som krävs för att allt ska bli bra, och sen veta vart gränsen går. Lära dig att 1. du behöver inte dricka så fort och 2. det är kul att vara lagom full. För det kan inte fortsätta bli såhär, du måste åtminstone försöka att sluta. Det känns nästan destruktivt det du gör, trots att du aldrig skulle erkänna det. Lite som att man står på vågen och tänker "bara lite till, bara lite till". Det finns olika typer av destruktivitet, men att du medvetet utsätter dig för situationer när du vet att det kan sluta i tårar och dramatik, är bara dumt. Åtminstone är du i detta nu villig att ändras. Må det fortsätta på det spåret.
Det kan inte fortsätta att vara såhär. Det du gör mot dig själv, det hjälper dig inte på något sätt. Det är inte hälsosamt. Trots att du inte tycker att det är en så stor grej, så vet jag att du innerst inne börjar se varningsklockorna. Låt oss börja med de minst konstiga sakerna.
Idag, på fyllan tog du av dina leggins, utan att komma ihåg det. Det betyder alltså att du snörade upp dina Dr Martens, tog av dom, tog av dina leggins, och sedan snörade på dig dina skor igen. Något du tycker är ganska omständigt i vanliga fall, kommer du nu inte ihåg. Det visade sig senare att dom var blöta, förmodligen därför du tog av dig dom, men du har inget som helst minne av detta. Nu, några dar efter detta, kommer du ihåg att du satt vid något som liknar vatten i dina minnen, och din kompis pratar med dig men du kommer inte ihåg vad hon eller du säger, annat än att du när ni ska gå därifrån påpekar att dina leggins är blöta.
Din vodka, följde inte med dig hem. Du hade med dig en hel flaska, 700 ml dit, och när du kom hem hade du inte med dig någonting alls. För dina vänner hämtade din väska åt dig när du var borta och grät.
Du vet inte hur det började den här gången, men du vet att du började gråta. Som fan. Du hade på dig ögonskugga, eyeliner, läppstift, allt detta grät du bort. Slutsatsen är att du måste ha gråtit hur mycket som helst. Det du vet, är att du sprang iväg, och var galet dramatisk. Sen vaknar du upp av att du ligger i skogen och är väldigt trött. Alltså har du gått in i ett skogsparti i Rålambshovsparken för du ville bort från dina vänner, och sen var du så trött att du somnade. Dagen efter, när du vaknade, hade du hela skogen i ditt hår och din kjol var fläckig och luktade jord.
Du rökte på. Och det är inte mycket av det som du kommer ihåg, förutom att du hittade ett par människor och stod och pratade med dom, när dina vänner kom. Och du tror att ditt rebelliska jag blev arg över att de ville gå, så du frågade den ena (som helt plötsligt stod och rökte på? Märkte du inget?) om du fick, och sen brände det till i din hals.
Efter det, är du ganska så säker på att du sprang iväg igen. Kanske var det då du låg i skogen? Vilket fall som helst försökte du gömma dig för dina vänner, vilket inte gick så jävla bra för du var jäkligt full. Du såg och hörde i alla fall din bästa vän upprört gråta, för hon tyckte att det var ditt fel att du rökt på. Trots att du visste att du borde gå dit, och säga att det inte alls var så, så är du ganska säker på att du inte gjorde det för du insåg att du inte kunde hantera det.
Sen hade du ett jättefascinerande och djupt samtal med din bästa kompis pojkvän när ni gick till nattbussen. Och såhär i efterhand... så vet jag inte hur allt kunde bli som det blev. I början på kvällen hade du haft ett himla trevligt samtal om spel. Man kan fråga sig hur många fler trevliga samtal du skulle kunna haft om du inte druckit så mycket.
När du äntligen är nästan hemma igen och bara ska gå och hämta din cykel på stationen en bit bort, gråter du hela vägen dit och nästan hela vägen hem när du hämtat din cykel. Du vet inte varför, inget ledsamt har egentligen hänt, men fan vad du var ledsen.
Du tycker inte att det är dags att sluta nu? För sanningen är att du hade det så jävla trevligt den kvällen, innan du spårade ut. Innan du spårade ut, var du då hög på bara stämningen, och så jävla glad över att sitta i en park med vänner, och deras vänner. Allt var bara så jävla bra. Men genom att dricka lite till vodka förstörde du det, frivilligt. Du tror att du bara drack fyra muggar, med vodka och juice, men du har så stora minnesluckor, du såg inte övergången till att det började mörkna ute, plötsligt var det bara mörkt, att du lika väl skulle kunna ha druckit mycket mer.
Det här var en avskedsfest till en kompis som skulle åka utomlands i tre veckor. Och snart är du utomlands i en månad. Var det ett så bra sätt att säga hejdå till dina vänner? Kommer inte du ihåg hur stolt du varit över att du haft så bra fyllor den senaste tiden? Inga snedfyllor, bara ren och skär glädje och perfektion och ååååh så trevligt? I och med denna fylla, har du just dragit ned dig själv i skiten igen och förstört ditt goda mönster. Men istället för att klanka ned på dig själv alldeles för mycket, ska du se detta som en utmaning. Till att få perfekta fyllor. Komma fram den exakta kombinationen alkohol som krävs för att allt ska bli bra, och sen veta vart gränsen går. Lära dig att 1. du behöver inte dricka så fort och 2. det är kul att vara lagom full. För det kan inte fortsätta bli såhär, du måste åtminstone försöka att sluta. Det känns nästan destruktivt det du gör, trots att du aldrig skulle erkänna det. Lite som att man står på vågen och tänker "bara lite till, bara lite till". Det finns olika typer av destruktivitet, men att du medvetet utsätter dig för situationer när du vet att det kan sluta i tårar och dramatik, är bara dumt. Åtminstone är du i detta nu villig att ändras. Må det fortsätta på det spåret.
torsdag 6 juni 2013
Jag vet ej
Jag vill ha en blogg där jag är helt anonym. Där jag kan skriva precis vad som helst utan rädslan över att jag ska hänga ut någon, att någon ska få reda på vem det är jag pratar om. Vill inte känna att jag håller inne saker utav den anledningen.
Jag ska nog skaffa en sådan blogg. Och jag är ledsen men jag vet inte om jag kommer publicera något här då. Eller så kommer jag det, bara att jag skiljer på vissa saker. Vi får se hur det blir. Jag trivs dock här, får nog ta och lyssna på vad jag känner.
Min hals gör ont, magen likaså och det känns som att något är fel trots att jag just bokade en resa till Paris som ska bli fantastisk.
(Blev sjuk efter att jag skrev detta. Skönt att veta att det var därför något kändes fel.)
söndag 2 juni 2013
Lite så som det är just nu
Det enda jag lyssnar på är reggae och lugn musik (Keaton Henson t ex), det enda jag äter är risotto toppad med chevréost (har dock ej ätit detta idag, hur ska det sluta?), det enda jag dricker är latte och Fanta och cola och kaffe med mjölk och jag har aldrig haft så mycket utgifter som förra månaden då de främsta utgifterna var mat och alkohol. Och så kommer det fortsätta att vara. Båda mina chefer har börjat kalla mig livsnjutaren, vilket är smått fantastiskt, hela dagen har jag läst läst läst (DN, bloggar) och skrivit och legat på studsmattan och svettats och jag tror att jag har börjat läsa böcker trots att det går väldigt segt. Min cykel är nyrenoverad (tack snälla snälla pappa för hjälpen), mina naglar är alldeles för färgglada och jag känner hur det riktigt spritter inom mig i att göra små fina planer över mitt liv hela hela tiden. Nu ska jag gå och organisera mina bambupinnar för de växer som bara den och måste få större vaser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)