söndag 30 november 2014

Inget

Jag älskar dig så jävla mycket och livet är så jävla skevt och det finns


      inget
      inget
      INGET


som är bra med det här.

                                                   Inget.

Men jag finns här om du behöver mig.

Det finns inget jag kan säga för att göra detta bättre eller ogjort men du är det finaste jag har och... Jag finns här. Och jag älskar dig.

söndag 26 oktober 2014

Mustaschen från himlen

Första gången jag ser dig har jag på mig Batmantrosor. Men de hjälper mig inte att känna mig så stark, faktum är att jag faller, som aldrig förr. Jag sitter på Sturekatten med en vän och alla koppar kaffe eller paket cigg i världen kan inte hjälpa mig när jag ser dig. Mina händer skakar, jag kan inte sitta still och jag gör något jag inte trodde jag kunde göra: jag rodnar.

När du går förbi mig med två koppar kaffe i händerna och möter min blick lite för länge börjar jag le, för att sedan fnittra hysteriskt och jag förstår plötsligt hur det är att vara 11, 12, 13, 14 eller 65 och möta sin största idol. Fnitter, ett hjärta som slår volt och pulsen som stiger till tusen på bara på några sekunder. Man känner sig levande, kanske för levande för sitt eget bästa.

Det ligger fem kastanjer i min trappuppgång och jag bara önskar att jag sa till dig att du var den vackraste man jag någonsin sett.

tisdag 20 maj 2014

Önskan

 Så tar vi alla och ser på Fågelsång av Tillsammans för Dawit och hoppas att världen blir lite lite bättre.
Och när vi ändå håller på kan vi se på Fatta - Cleo och Syster sol feat. Kristin Amparo, Nasteho
 och Krossa patriarkatet - Femifilm

lördag 1 mars 2014

Det är nu jag låter allting sägas

01.28 den 2 mars 2014
Förlåt. Jag fattar att det inte är såhär folk beter sig. De sms:ar inte någon de träffat en gång tidigare för två veckor sen på en lördagsnatt och säger att de vill hångla/lära känna dig/både och. De gör inte det, för det är inte så man beter sig i Stockholm. Och om de nu skulle få för sig att göra det gör de det fan inte på en lördagsnatt för då är alla fulla (förutom du för du har 0,56 i promille och har inte överskridit 0.6 på hela kvällen) och mannen man skriver till kommer tro att du är full.

Så. Jag tror inte att jag lärt mig något. Men just nu kommer jag hålla käft och när jag kommer hem kommer jag sova lite över åtta timmar och försöka låtsas som att jag inte alls vet att jag inte kan kontrollera det jag vill säga ibland.

Men låt mig klargöra en jävla sak: att jag vill hångla med dig OCH lära känna dig har inget att göra med det faktum att jag druckit ikväll. Det handlar bara om att det var då jag vågade säga det till dig.

måndag 24 februari 2014

01.46
Tappar glasbiten på marken och orkar inte riktigt. Vill ha ett ärr från nu (fast vet inte om det är sant). Tänker att jag kan bli överfallen utan att det spelar någon roll men självklart gör det det. Vill bara se blod och egentligen bara glömma allt.

25 februari 01.36
Glasrutan som gjorts sönder innan mig på bushållplatsen är för hård för mig för att ta sönder. Och det lilla glassplitter jag tar upp i min hand har inte tillräckligt vassa kanter för att göra illa mig.

Insåg idag, när jag kelade med kompis hund att allt jag behöver är en kram från en man som inte känner mig.

Går besviket hem. Ville se blod.

Tänker inte gråta, inte röra en min. Inte kolla bakom mig, bara gå rakt fram och krampaktigt krama den lilla glasbiten i min hand.

fredag 21 februari 2014

Det är hoppet som förgör en

21.56
Jag kan inte låta bli att hoppas. Måste sluta ha förväntningar på folk.

Varför är det som så, att när man träffar någon man för ett ögonblick känner någons slags samhörighet med så är det något som gör att man inte kan få fortsätta känna den känslan?

Önskar att jag vore en sån människan som i denna situation skulle tänka att det inte var meningen att det skulle bli något. Det känns som en tröstande tanke, men jag tror inte ett skvatt på det så jag får fortsätta leva med en gnagande känsla av att jag gjorde något fel.

torsdag 20 februari 2014

Hon i glitterklänning på någon av Götgatans alla pubar

21 februari 2014 00.38
Om du inte svarar på mitt sms, blir jag besviken. Besviken och lite ledsen kanske för jag vill hångla med dig. Jag vill föra mina händer över din tatuerade kropp och jag vill höra dig prata, berätta historien bakom dina konstverk. Jag vill lära känna dig och vara mer än hon i glitterklänningen på en av Götgatans alla pubar. Just nu är jag knappt någon och visst jag kan fortsätta vara det men nu är det upp till dig.

Jag vet var du bor och i en perfekt film skulle jag stå utanför din dörr en dag och så skulle vi hångla tills våra läppar inte klarar av mer. Men ta mig fan vad tur att det här inte är en film. Mina kalla fingrar gör mig så väldigt medveten om det.   

(Var lugn. Jag är inte så hektisk och på som detta får mig att verka. Jag tycker bara du verkar soft.)

onsdag 19 februari 2014

Förlåt, förlåt mig

Jag luktar likadant som första gången jag såg dig. Victorias Secret, parfymen jag lånade av en vän. Jag hade druckit alldeles för mycket och trots att fallet inte är så nu så minns jag precis. Förlåt. För att jag inte hört av mig. För att jag inte stöttade dig. För att jag försvann. Förlåt.

lördag 15 februari 2014

Natten då önskningar blev verklighet

Mannen bredvid mig på nattbussen äter slibbig McDonalds mat och jag hånglade med dig inatt. Det var riktigt jävla fantastiskt. Du grät, jag tror för att du hade velat det så mycket, jag tröstade dig. Allt var bara så perfekt och jag var så himla glad över att du också ville, till och med var jävligt pepp på att få lära känna min mun. Vi båda hade velat det så länge och så äntligen skedde det och det var så himla naturligt.

Synd bara att det var en dröm.

fredag 14 februari 2014

Sättet du ser mig

Jag kan inte bedöma sättet du ser på mig eller agerar mot mig. Jag vill gärna tro att det är något, finns något där, vad fan som helst egentligen men min naivitet suger och ger mig ingen vägledning här i livet och det gör inte du heller. Du rycker mig i flätan, boxar mig i magen och ler mot mig som om jag vore knäpp men samtidigt med en glimpt av.. beundran? Fascination? Förvirring?

Jag kommer på mig själv med att sitta och bita mig i läppen på tunnelbanan på grund av mina tankar och jag vet att jag gör samma sak på jobbet.

onsdag 12 februari 2014

Ögonblick

13 februari 00.05                  
När två människor som inte känner varandra än famlar efter ord, men stannar upp för att det är en tredje med i samtalet och det går inte att utforska varann genom ord just då. När du lägger dina händer på mina axlar, lekfullt, och visar hur duktig du varit på att städa och allt jag vill, det enda jag vill är att du ställer dig närmre mig och låter mig lägga mina händer på dina.

Tilägg: Kanske är det inte så du ser på världen. Då får det vara helt okej men respektera att för nu, om så bara för nu, tänker jag såhär och jag tänker ta vara på det.

fredag 24 januari 2014

Men inte fasiken vet vi säkert

När jag frågar läkaren om hon tror att hon skulle bli bättre säger hon ett eftertänksamt "ja". Lite tveksamt sådär, som läkare gör. För de kan inte lova något. Och jag ser glimpten av ovisshet i hennes ögon. Det är som om de sa emot hennes egna muns ord, för de sa "men hon kan lika väl dö också".
På väg ut genom entrén visslar jag. Vad säger det om mig?

söndag 19 januari 2014

Jag har aldrig kysst någon jag har känslor för del två

Jag har heller aldrig hånglat med någon i Sverige när jag inte varit full.

måndag 13 januari 2014

Förändring

Jag tror det är det 2014 kommer handla om för mig. Och det känns jäkligt bra.