måndag 24 februari 2014

01.46
Tappar glasbiten på marken och orkar inte riktigt. Vill ha ett ärr från nu (fast vet inte om det är sant). Tänker att jag kan bli överfallen utan att det spelar någon roll men självklart gör det det. Vill bara se blod och egentligen bara glömma allt.

25 februari 01.36
Glasrutan som gjorts sönder innan mig på bushållplatsen är för hård för mig för att ta sönder. Och det lilla glassplitter jag tar upp i min hand har inte tillräckligt vassa kanter för att göra illa mig.

Insåg idag, när jag kelade med kompis hund att allt jag behöver är en kram från en man som inte känner mig.

Går besviket hem. Ville se blod.

Tänker inte gråta, inte röra en min. Inte kolla bakom mig, bara gå rakt fram och krampaktigt krama den lilla glasbiten i min hand.

fredag 21 februari 2014

Det är hoppet som förgör en

21.56
Jag kan inte låta bli att hoppas. Måste sluta ha förväntningar på folk.

Varför är det som så, att när man träffar någon man för ett ögonblick känner någons slags samhörighet med så är det något som gör att man inte kan få fortsätta känna den känslan?

Önskar att jag vore en sån människan som i denna situation skulle tänka att det inte var meningen att det skulle bli något. Det känns som en tröstande tanke, men jag tror inte ett skvatt på det så jag får fortsätta leva med en gnagande känsla av att jag gjorde något fel.

torsdag 20 februari 2014

Hon i glitterklänning på någon av Götgatans alla pubar

21 februari 2014 00.38
Om du inte svarar på mitt sms, blir jag besviken. Besviken och lite ledsen kanske för jag vill hångla med dig. Jag vill föra mina händer över din tatuerade kropp och jag vill höra dig prata, berätta historien bakom dina konstverk. Jag vill lära känna dig och vara mer än hon i glitterklänningen på en av Götgatans alla pubar. Just nu är jag knappt någon och visst jag kan fortsätta vara det men nu är det upp till dig.

Jag vet var du bor och i en perfekt film skulle jag stå utanför din dörr en dag och så skulle vi hångla tills våra läppar inte klarar av mer. Men ta mig fan vad tur att det här inte är en film. Mina kalla fingrar gör mig så väldigt medveten om det.   

(Var lugn. Jag är inte så hektisk och på som detta får mig att verka. Jag tycker bara du verkar soft.)

onsdag 19 februari 2014

Förlåt, förlåt mig

Jag luktar likadant som första gången jag såg dig. Victorias Secret, parfymen jag lånade av en vän. Jag hade druckit alldeles för mycket och trots att fallet inte är så nu så minns jag precis. Förlåt. För att jag inte hört av mig. För att jag inte stöttade dig. För att jag försvann. Förlåt.

lördag 15 februari 2014

Natten då önskningar blev verklighet

Mannen bredvid mig på nattbussen äter slibbig McDonalds mat och jag hånglade med dig inatt. Det var riktigt jävla fantastiskt. Du grät, jag tror för att du hade velat det så mycket, jag tröstade dig. Allt var bara så perfekt och jag var så himla glad över att du också ville, till och med var jävligt pepp på att få lära känna min mun. Vi båda hade velat det så länge och så äntligen skedde det och det var så himla naturligt.

Synd bara att det var en dröm.

fredag 14 februari 2014

Sättet du ser mig

Jag kan inte bedöma sättet du ser på mig eller agerar mot mig. Jag vill gärna tro att det är något, finns något där, vad fan som helst egentligen men min naivitet suger och ger mig ingen vägledning här i livet och det gör inte du heller. Du rycker mig i flätan, boxar mig i magen och ler mot mig som om jag vore knäpp men samtidigt med en glimpt av.. beundran? Fascination? Förvirring?

Jag kommer på mig själv med att sitta och bita mig i läppen på tunnelbanan på grund av mina tankar och jag vet att jag gör samma sak på jobbet.

onsdag 12 februari 2014

Ögonblick

13 februari 00.05                  
När två människor som inte känner varandra än famlar efter ord, men stannar upp för att det är en tredje med i samtalet och det går inte att utforska varann genom ord just då. När du lägger dina händer på mina axlar, lekfullt, och visar hur duktig du varit på att städa och allt jag vill, det enda jag vill är att du ställer dig närmre mig och låter mig lägga mina händer på dina.

Tilägg: Kanske är det inte så du ser på världen. Då får det vara helt okej men respektera att för nu, om så bara för nu, tänker jag såhär och jag tänker ta vara på det.