När jag frågar läkaren om hon tror att hon skulle bli bättre säger hon ett eftertänksamt "ja". Lite tveksamt sådär, som läkare gör. För de kan inte lova något. Och jag ser glimpten av ovisshet i hennes ögon. Det är som om de sa emot hennes egna muns ord, för de sa "men hon kan lika väl dö också".
På väg ut genom entrén visslar jag. Vad säger det om mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar