torsdag 13 juni 2013

Brev till mig själv

11 juni 2013
Det kan inte fortsätta att vara såhär. Det du gör mot dig själv, det hjälper dig inte på något sätt. Det är inte hälsosamt. Trots att du inte tycker att det är en så stor grej, så vet jag att du innerst inne börjar se varningsklockorna. Låt oss börja med de minst konstiga sakerna.

Idag, på fyllan tog du av dina leggins, utan att komma ihåg det. Det betyder alltså att du snörade upp dina Dr Martens, tog av dom, tog av dina leggins, och sedan snörade på dig dina skor igen. Något du tycker är ganska omständigt i vanliga fall, kommer du nu inte ihåg. Det visade sig senare att dom var blöta, förmodligen därför du tog av dig dom, men du har inget som helst minne av detta. Nu, några dar efter detta, kommer du ihåg att du satt vid något som liknar vatten i dina minnen, och din kompis pratar med dig men du kommer inte ihåg vad hon eller du säger, annat än att du när ni ska gå därifrån påpekar att dina leggins är blöta.

Din vodka, följde inte med dig hem. Du hade med dig en hel flaska, 700 ml dit, och när du kom hem hade du inte med dig någonting alls. För dina vänner hämtade din väska åt dig när du var borta och grät.

Du vet inte hur det började den här gången, men du vet att du började gråta. Som fan. Du hade på dig ögonskugga, eyeliner, läppstift, allt detta grät du bort. Slutsatsen är att du måste ha gråtit hur mycket som helst. Det du vet, är att du sprang iväg, och var galet dramatisk. Sen vaknar du upp av att du ligger i skogen och är väldigt trött. Alltså har du gått in i ett skogsparti i Rålambshovsparken för du ville bort från dina vänner, och sen var du så trött att du somnade. Dagen efter, när du vaknade, hade du hela skogen i ditt hår och din kjol var fläckig och luktade jord.

Du rökte på. Och det är inte mycket av det som du kommer ihåg, förutom att du hittade ett par människor och stod och pratade med dom, när dina vänner kom. Och du tror att ditt rebelliska jag blev arg över att de ville gå, så du frågade den ena (som helt plötsligt stod och rökte på? Märkte du inget?) om du fick, och sen brände det till i din hals.

Efter det, är du ganska så säker på att du sprang iväg igen. Kanske var det då du låg i skogen? Vilket fall som helst försökte du gömma dig för dina vänner, vilket inte gick så jävla bra för du var jäkligt full. Du såg och hörde i alla fall din bästa vän upprört gråta, för hon tyckte att det var ditt fel att du rökt på. Trots att du visste att du borde gå dit, och säga att det inte alls var så, så är du ganska säker på att du inte gjorde det för du insåg att du inte kunde hantera det.

Sen hade du ett jättefascinerande och djupt samtal med din bästa kompis pojkvän när ni gick till nattbussen. Och såhär i efterhand... så vet jag inte hur allt kunde bli som det blev. I början på kvällen hade du haft ett himla trevligt samtal om spel. Man kan fråga sig hur många fler trevliga samtal du skulle kunna haft om du inte druckit så mycket.

När du äntligen är nästan hemma igen och bara ska gå och hämta din cykel på stationen en bit bort, gråter du hela vägen dit och nästan hela vägen hem när du hämtat din cykel. Du vet inte varför, inget ledsamt har egentligen hänt, men fan vad du var ledsen.

Du tycker inte att det är dags att sluta nu? För sanningen är att du hade det så jävla trevligt den kvällen, innan  du spårade ut. Innan du spårade ut, var du då hög på bara stämningen, och så jävla glad över att sitta i en park med vänner, och deras vänner. Allt var bara så jävla bra. Men genom att dricka lite till vodka förstörde du det, frivilligt. Du tror att du bara drack fyra muggar, med vodka och juice, men du har så stora minnesluckor, du såg inte övergången till att det började mörkna ute, plötsligt var det bara mörkt, att du lika väl skulle kunna ha druckit mycket mer.

Det här var en avskedsfest till en kompis som skulle åka utomlands i tre veckor. Och snart är du utomlands i en månad. Var det ett så bra sätt att säga hejdå till dina vänner? Kommer inte du ihåg hur stolt du varit över att du haft så bra fyllor den senaste tiden? Inga snedfyllor, bara ren och skär glädje och perfektion och ååååh så trevligt? I och med denna fylla, har du just dragit ned dig själv i skiten igen och förstört ditt goda mönster. Men istället för att klanka ned på dig själv alldeles för mycket, ska du se detta som en utmaning. Till att få perfekta fyllor. Komma fram den exakta kombinationen alkohol som krävs för att allt ska bli bra, och sen veta vart gränsen går. Lära dig att 1. du behöver inte dricka så fort och 2. det är kul att vara lagom full. För det kan inte fortsätta bli såhär, du måste åtminstone försöka att sluta. Det känns nästan destruktivt det du gör, trots att du aldrig skulle erkänna det. Lite som att man står på vågen och tänker "bara lite till, bara lite till". Det finns olika typer av destruktivitet, men att du medvetet utsätter dig för situationer när du vet att det kan sluta i tårar och dramatik, är bara dumt. Åtminstone är du i detta nu villig att ändras. Må det fortsätta på det spåret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar