Livet är allt bra fa tatiskt när man efter att man jobbat över på grund av störande kunder och känner sig svettig och ful och äcklig och hungrig och stressad och bara sjukt oakktraktiv får en kommentar från en kollega som har en högre position än en själv och som man spanat in ändå sen han började för en vecka sen som säger: "schysst klädsel." Och man vill bara röra vid honom och tacka honom för att han verkar så underbar men istället säger man ett trött och förvånat tack och hetsar hemåt. Och nu såhär efteråt i kylan på pendeltågsstationen i väntan på ett pendeltåg som inte kommer inom en snar framtid undrar jag varför han sa det. Speciellt när han själv har en så speciell stil. Jag vet att jag själv klär mig lite speciellt kanske men idag hade jag bara en sommarklänning. Vad tänker han? Och om han får se mig i något annat, vad tänker han då? Tänker han ens så? Överanalyserandet har börjat men det värmer mig. Han har en dialekt. Och han frågar mig om jag är ny och jag säger "ja märks det så väl" och sen säger han att nej men man lär sig att hantera saker. Men om det kommer in störande kunder så kan jag säga till honom nästa gång så kan han säga till dom. Gulligt ja, men jag vill inte ge mina bekymmer till någon annan. Speciellt inte någon som har en så fascinerande stil och är så pass snygg på ett coolt sätt. Men ingenting spelar någon roll för det är natt nu och jag är ny och kan ingenting ibland och jag har råkat vara otrevlig mot honom ett par gånger trots att jag bara försöktr vara rolig. Och ingenting spelar någon roll för jag vill hem och sova och duscha av mig allt och inte tänka på klappen han gav mig samtidigt som han sa "bra jobbat" efter att jag hanterat ett par människor som var minst sagt besvärliga. För vet ni vad? Ingenting spelar något roll ibland. Jag kan inte vara mig själv när jag tvingas hetsa och klä mig i en uniform. En del av min personlighet försvinner och trots att det inte är okej så spelar det ingen roll för det är min vardag nu och ingenting har något värde för jag spelar en roll på jobbet och jag vet inte hur jag uppfattas men det spelar ingen roll för det är inte vem jag är, det jag visar. Det är bara komiskt att ingen vet det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar