Jag är FRI.
Attraktion har ingen ålder. (Ibland.) Och kanske måste det få vara så.
Jag står och hoppar av lycka i köket. Upp och ned.
Var femte minut eller oftare, var tredje kanske, börjar jag skratta eller le för mig själv.
Jag har samtal i mitt huvud med anfra människor, främst folk jag känner, där jag berättar hur glad jag är och varför och i varje scenario jag hamnar i är jag så sprudlande glad.
Visslar, sjunger, skrattar, ler och tänker om än lite mer än vanligt.
Återupptäcker gammal musik i mobilen som blir som nyupptäckt.
Spelar The Sims för första gången på X antal år. Tänker "vad fan, det här är ju inte kul, INGET HÄNDER". Spelar Battlefield istället, sätter C4 på tanks och råkar ta livet av mig samtidigt som jag spränger tanks i luften.
Har nog aldrig önskat så innerligt att föräldrarna ska komma hem som när man var liten och bara SPRAAAAAAANG till ytterdörren när man hörde den slå igen och kramade om föräldrarna.
Måste gå iväg och spela Battlefield för att få ut all överskottsenergi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar