torsdag 15 november 2012

Folk tittar på mig som om jag vore ett monster

Jag blir så fascinerad, av mig själv.

2008 skrev jag texter, påhittade texter om en kärlek som försvunnit. Men någonstans försökte jag nog förmedla något och det visar sig i meningar som "mina tankar har ingen betydelse" och "Jag har en så stor lust att skylla ifrån mig, ta alla mina misstag jag gjort genom åren och lägga ifrån mig dem" och "de djupaste såren är inombords och de läker aldrig aldrig någonsin, hör du det?". Mina ord handlade om en låtsasvärld där den andra parten gjort något fel och vad jag än gör hjälper det inte. Men de handlar också om att acceptera livet och sig själv och trots att jag hittade på historier med våldsamma män som slår kvinnor och män som lämnat mig och betett sig skit och trots att jag var så inne i dessa världar just då, inser jag nu att de inte bara handlade om misär. Jag försökte förmedla något, och fyra år senare tror jag att jag vet vad det är; acceptans. För mig själv.

Ett och ett halvt år senare, februari 2010 skrev jag texter, knasiga texter om en tillvaro där jag fick det att låta som om jag mådde väldigt dåligt och att ingen märkte det. Ändå skrev jag påhittade saker, om otrohet och ett liv där jag aldrig blev uppskattad. "Rädd för livet", "För vad kan du vara om inte annat skräp? Sopor, redo för att slängas", "man borde hjälpa dom som behöver", och "jag är påhittad" är fraser som etsat sig fast i mitt minne. Ibland kom meningar upp till ytan som inte var fyllda av negativitet, som "Solen är fin" men det jag skrev handlade främst om att jag hade en längtan bort. "Är du möjligen den som kommer och ta mig långt härifrån?" och "jag behöver frihet". I april 2010 åkte jag utomlands, så bort kom jag och jag fick tillslut min frihet.

Idag, november 2012 handlar mina texter mest om min tillvaro. Förvisso är de dramatiska ibland och inte alltid helt sanna, men det känns ändå som att jag nu hittar saker i mitt liv jag kan skriva om och jag är så glad, så väldigt väldigt glad över att jag utvecklats inom mitt skrivande på så vis att jag inte behöver hitta på en misär som inte existerar när jag skriver. Istället tar jag något i mitt liv som är relevant för mig och skriver om det. Och vet ni vad? Det är mycket roligare att skriva saker som jag har blivit inspirerad av från mitt eget liv än bara misär, hemskheter och bläää tråkig tristess.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar