Det är en konst att röka och den konsten behärskar jag

Utdrag från anteckningsblocket, januari
Det är en konst att röka och den konsten behärskar jag.
Vad är anledningen till att jag nu ser ut att ha gråtit när jag ej har gjort det?
Vill egentligen att någon ska konfrontera mig och fråga vad fan jag håller på med för jag vet verkligen inte själv.
Är ledsen igen samma stund som jag vaknar. Börjar gråta i hissen när farsan frågan hur det är. Gråter på väg till tunnelbanan och på tunnelbanan. (...) Blir inte ens exalterad eller upprymd när jag tänker på äldre, heta, skäggiga män.