Var går gränsen för din acceptans och varför var jag tvungen att gå över den?

Jag är inte perfekt, okej? Jag trodde vi alla hade konstaterat det, inklusive du. Varför blev du förvånad, om du redan visste? Varför var du inte så accepterande som du nyss var? Var går gränsen för din acceptans och varför var jag tvungen att gå över den? Varför hamnar jag alltid här, trött och sliten mitt i natten, som vanligt? Jag trodde jag hade slutat att vara den här personen, eller i alla fall gömt henne långt, långt inom mig.