Jag känner mig tom men ändå så full av... oreda. Om jag visste att det skulle accepteras skulle jag utnyttja ditt löfte om att jag alltid kan ringa, du finns alltid där för mig. Jag tror inte du ljög när du sa det, men jag tror inte du förstod innebörden. För vet du vad? Du kan inte hantera mig, jag är för egen och jävlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar