Klockan är kvart i tre, jag går på fel sida av vägen för det spelar veekligen ingen roll och jag tänker att det är.det ultimata tillfället att kidnappa någon (mig) och våldta mig för trots att jag sms:ar med min bror skulle ingen märka att jag var borta på x antar timmar. Det droppar från himmelen och jag rycker instinktivt till när jag hör det knastrar i snön när den smälter. Jag går sakta, med ett lugn inom mig men känner samtidigt en gnagande känsla av att något är fel för jag ska jobba imorgon (fredag) och jag vill verkligen inte. Så jag knatar vidare och tänker att jag ska göra min sista lediga dag till något riktigt bra för dessa dagar försvann alldeles för fort och jag måste, måste få mig själv att förstå att det är såhär det är nu. Fyra månaders jobb har jah klarat av och jag ska banne mig klara sex till (minst??).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar