Mina fötter blir blöta i de kalla skorna, det tar mig en och en halv timme hem istället för en kvart, jag får rast efter att ha jobbat två timmar på ett åttatimmarspass och busschaffuören kör alldeles för fort på en isig väg men jag är lugn. Alldeles lugn och inte det minsta irriterad vilket förvånar mig. Jag borde göra mer väsen ifrån mig, ta mer plats. Inte ens min gula kappa, färgglada ryggsäck och halsduk eller blåa strumpbyxor får mig sticka ut. Ingen lägger märke till min existens och jag kan inte på fullaste allvar bestämma mig för om det är skönt eller ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar