Vissa människor, bara... har det där. Det där man vill ha hos en människa för att man ska kunna dras till den, bli intresserad, attraherad, om så bara i tanken. Då spelar det ingen roll att det är nio år mellan dom, attraktion har inte alltid en ålder. Man kan inte alltid definiera en känsla, speciellt inte när den kommer som mest oväntat och på ett olämpligt ställe: det är en flyktig tanke och jag ska släppa den, jag lovar, men jag tänker hålla i den lite till, om så bara för ett litet ögonblick, för jag gillar den så. Ibland gillar, till och med älskar man sina tankar, just för att de är bara det: tankar. Inte verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar