Känns bra att veta att livet skulle gå vidare i sin takt trots att jag typ skulle dö någon dag

Jag tänker mig min kväll lite som bilden. Vill göra allting samtidigt. Skriva en för tidig önskelista, läsa, dricka kaffe, skriva brev och bara ta ett par djupa andetag. Min bror och hans vän har bakat äppelpaj och det doftar gott på flera meters avstånd men jag väljer att sätta mig precis bredvid den för att insupa så mycket som möjligt av aromerna. Jag dagdrömmer om en ny mobil, men när jag väl ska köpa en får jag beslutsångest och det slutar med att jag går hem tomhänt. Målar naglarna i olika mörka nyanser och tänker på sockerlöften, män och jobbet mest hela tiden. Min tredje kopp kaffe för dagen sippas på och när jag kom hem från jobbet idag var en tredjedel av badrummet klädd i vita, blommiga tapeter istället för de gula som satt där innan. Ibland känns det skönt att veta, och faktiskt se resultat på att saker sker när jag inte är hemma. Så är det nog med allt i livet. Känns bra att veta att livet skulle gå vidare i sin takt trots att jag typ skulle dö någon dag.

Vi skjuter undan dödentankarna för ett ögonblick och fokuserar på något annat istället: det här med uppskattning och hur svårt vi människor ibland har att ta åt oss. Jag tror min chef sa till mig och mina kollegor fyra gånger idag att vi hade jobbat bra. Förra veckan sa han att han hade glömt säga att jag jobbade bra under en viss dag, då jag gjorde massvis med saker samtidigt och hade mycket ansvar. Han sa det på ett så självklart sätt, som att det är klart att du hanterade situationen bra, jag tror på dig, men han sa det samtidigt på ett sådant sätt att han ville att jag förstod att det han säger är sant. Jag säger tack, ler glatt men det sjunker inte riktigt alltid in i mig, trots att jag faktiskt vet att det stämmer. Jag har gjort ett bra jobb. Jag har varit duktig, gjort mitt bästa men det handlar egentligen inte om det, det handlar om att mitt arbete värdesätts och uppskattas. Och det är väl ta mig fan något man borde kunna ta åt sig. Och fira. Så, en klapp på axeln till mig själv. Jag vet inte hur det ska firas. Ta hand lite extra om mig själv kanske. Typ fotbad. För, allvarligt talat, är mitt sinne glatt borde min kropp få vara det också. Mina fötter behöver också lite kärlek.