Jag skjuter bort mina beroenden och ändrar skepnad

Äter en lite konstig frukost (kött, paprika och en röra gjord på turkisk yoghurt, rödlök och paprika). Får ett samtal av Farmor som säger att hon saknat mig (ack, jag känner verkligen detsamma, kära Farmor). Sover alldeles för länge och tänker att imorgon ska jag ta mig fan gå upp klockan tio, trots att jag säkerligen somnar sent inatt. Lyssnar på sommarpratare när jag lagar frukost och inser att det här är något jag vill göra varje dag. Städar delar av huset, känner en inre harmoni. Lyssnar på Keaton Henson så fort jag får en möjlighet. Sörjer min mobil lite grann, som numera är äkta död och jag får använda en gammal Nokia. Inser hur beroende jag var av min Samsung, hur saker som att bara kolla sl nu inte går att göra. Förstår därför att jag alltid måste gå runt med en bok, för att fördriva tiden jag har mellan allting man gör, all väntan. På samma gång kommer jag till insikt om att jag inte känner något större behov av min mobil längre. Jag känner inget behov av att ha den på mig och vara tillgänglig. Vill helst av allt lämna den hemma när jag går ut ur huset, men jag tar med den för jag tänker att jag måste, ifall någon vill mig något måste jag finnas där. Men jag vet mycket väl att jag kommer att förtränga den känslan. Så om någon vill mig något någon dag får ni tyvärr ha tålamod, då det inte är säkert att jag svarar så fort som jag brukar. Och när ni känner frustrationen börja krypa inom mig får ni helt enkelt försöka glädjas för min skull. Förmodligen är jag ute på äventyr, och väljer att göra dessa äventyr utan en mobil ständigt påslagen, redo. Med det sagt, ligger dock mobilen nu en decimeter ifrån min höger hand och jag svarade på två sekunder när farsan just ringde. Ingen är väl perfekt, heller.