söndag 23 juni 2013

Censur, censur, censur!

Ibland har man inga vettiga ord för det man vill säga. Ingenting räcker, det går inte att få med allt. De fem första meningarna i mitt skrivblock är egentligen de mest beskrivande, mest sanna. Men det är för privat. Det börjar åtminstone såhär:

När jag står i den kvava metrovagnen i Paris händer det. Jag minns. Din tunga, dina händer, din doft. (Resten censureras fan.)

Det var bara det jag ville säga. Jag är i Montmartre, Paris, och lever fasiken livet. Fransoser är fan så fina så.

Bakgrundsbilden på mobilen har bytts ut från blommor i en skog i Stockholm till utsikten från Sacre Coeur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar