Vad har en människa och en hund gemensamt med en bänk

Sms till vän: " Haha jag åkte just förbi en bänk. På bänken satt en människa. Och en hund."

Första, andra och tredje steget

Okej första steget var att inte höra av mig till dig när jag är full (oj så jag tjatar). Nästa steg får bli att inte prata om dig på fyllan. Sista steget (känns så himla långt borta) är att inte ens tänka på dig när jag dricker.

Världen skulle sluta stå ut med mig, detta fenonem

Och jag undrar vad du skulle ha tänkt om du vetat att jag skriver en massa texter om dig och publicerar dessa här istället för att bara skicka det till dig. Världen skulle slippa utstå detta.

Två glas vin x2

Två glas vin nära inpå varandra. Sen en paus. Sen två glas vin nära inpå varandra igen och man blir såhär. Världen rör på sig lite grann, och javisst man kunde dragit vidare bara för det sociala samspelet mellan vänner men ibland är det så himla skönt att ta sista pendeln hem och sova. Tänka på dig men samtidigt känna att man har något slags övertag (jag messar inte, jag messar inte, jag messar inte!). Inte vara det minsta rädd på vägen hem från stationen trots att mörkret är runt omkring en. Bli sugen på spaghetti carbonara men mest bara vilja borsta tänderna, dricka vatten och ta bort sminket.

Du ockuperar min hjärna

Och jag behärskar mig. Skriver inget. Trots att jag verkligen vill. Trots att du ockuperar min jävla hjärna.

Egentligen tror jag inte det skulle vara en sån jävla grej. Om jag hörde av mig. Men jag känner mig så jävla duktig som inte gör det och inte gjort det på ett tag så jag kan fan inte fucka upp det nu. Kan fan inte förstöra det.

Vad är fel och vad är rätt?

Och jag kan inte bestämma mig för om jag ska sms:a dig eller inte. Plötsligt känns det inte helt fel. Behärskar mig dock för nu.

Jag kommer att vänta

Och det är ju inte så det är. Att jag inte bryr mig. Att jag inte kommer att vänta på dig. Att jag inte klarar av dig (det är inte något jag kan veta, eller hur?). En del av mig tror att jag alltid kommer att bry mig om dig. Och jag vet inte vad jag tycker om det.

Hatar dig men hatar mig mest

Jag hatar att jag tänker på dig nu. Hatar. Hatar. Hatar dig men hatar nog mest mig för det. Vill inte dra in dig i det här, trots att du är orsaken till det. Det är inte ditt fel, allting är mitt fel och jag hoppas att du  aldrig förlåter mig för jag förtjänar det fan inte.

Och förlåt. Förlåt fina du för att jag skriver det här på en internetsida och inte till dig. Känner mest att jag inte vill utsätta dig för... mig. Att det är bäst för dig att inte höra det här.

Jag vet inte vad meningen är

Och jag tänker att fan vad jag stark jag är som inte sms:ar dig. Men det handlar nog inte riktigt om det. Jag står ensam vid min väg ute på landet, lyssnar på Bon Iver, tänker att jag borde gå tillbaks dit, men tänker samtidigt alldeles, alldeles för mycket på dig. Dig?! I detta sammanhang? Jag känner dig inte ens på det viset tycker jag. Nu tänker jag nog sätta mig ned och dricka vitt vin.

Jag hör mina vänner skrika av lycka där inne. Känner att de nog kommer komma ut snart och undra vad som hände med mig men jag är inte det minsta ledsen, jag lovar. Vill bara njuta (fryser inte när jag är lite full). Älskar det här. Älskar livet.

Jag vet inte, vet verkligen inte

Och hitills har jag klarat av att inte fyllesms:a dig och en del av mig är så jävla stolt samtidigt som en del av mig är så jävla arg för att jag börjat tänka på dig för flera timmar sen.

Ja, feminism behövs

Och så tar vi alla och läser detta: http://trettiotreanledningar.com/ (som dessutom inte går att länka till från Facebook, ännu en anledning att inte ha Facebook som inte har förstått att Facebook inte är bra) och http://enblommigtekopp.blogg.se/2013/may/de-ar-bra-pa-det-dar-med-unisex-de-dar-american-apparel-2.html och detta http://enblommigtekopp.blogg.se/2013/may/det-stora-inlagget-om-reklam-som-gor-en-forbannad.html och detta http://hanapee.com/blog/2013/05/14/varfor-jag-har-svart-for-american-apparel/ och skäms över dagens samhälle. 2013, kom igen folket, har vi inte kommit längre än såhär?

Blåmärken, blommig klänning och en ständig närvaro av alkohol

Och hela hela tiden lyckas jag få nya blåmärken. På benen främst. Vill gå runt i min blommiga, ryggflashande klänning hela tiden men samhället säger åt mig att det är fel, du måste byta kläder Sofi, du måste byta kläder!  Så jag byter kläder. Har på mig blommiga leggins i regnet och diverse halsdukar jag sveper om min kropp. Någonstans inom mig känner jag något jag inte kan definiera, världen känns så rätt men samtidigt så komplicerad och konstig. Får lite småångest över ekonomin jag har, spenderar alldeles för mycket pengar på "fel" saker (alkohol, mat, alkohol, mat) och inser att alla mina kläder täcker mina axlar, vilket är för varmt nu, för det är ju typ sommar. Antar att det faktiskt är det, sommar. Känns som om jag inte har varit hemma på evigheter, ska bort från huset senast fredag igen, men jag gillar det, gillar känslan av att livet är flyktigt och det är bara ta sitt pick och pack och försvinna iväg någonstans och vara med om en massa äventyr och dricka för mycket alkohol, för det är sånt man gör, alkohol är kul, och det är inget fel med att erkänna det trots att alkohol är så himla konstigt och gör folk så himla ledsna, och aggressiva, och bara allmänt dumma.

P.S. Lyssna på The xx!

If you drink enough vodka it tastes like love

Jag vill kunna skriva om vad som har hänt. Om oss. Men vår relation är för annorlunda, allt jag säger kommer att låta fel så det är bäst att jag bara låter bli. Egentligen vet jag inte om jag har så mycket att säga om saken, men jag kommer på mig själv med att stanna upp. I söndags stod jag kvar i duschen efter att jag torkat mig. Jag bara stod där och log och skrattade för mig själv och stirrade ut i tomma intet. Idag läste jag en bok, en riktigt bra bok, men det slutade alltid med att jag satt framlutad med huvudet vilandes i handen och med en bekymrad men samtidigt lite road blick. Det slutar med att jag alltid tänker på dig. Byter bakgrundsbilden på mobilen till följande citatet som är på bilen. Känns som att allt jag gör är att dricka vodka och ha djupa samtal med vänner. Börjar på en novell som är inspirerad av dig, tror att den kan bli riktigt bra.


(Inser att detta är första inlägget på väldans länge med bild. Känns vuxet, att det har lyckats bli en textblogg. Lite läskigt också. Känns som att jag delger alldeles för mycket saker om mig själv.)


Bildkälla: http://www.zsazsabellagio.blogspot.se/search?updated-max=2013-02-06T07:59:00-08:00&max-results=10

Det behöver inte vara fel

Ska på dop för första gången i mitt liv. Sitter med ett stort paket på tunnelbanan och har på mig pastellfärgade kläder. Trots att det strider mot mina värdegrunder tänker jag gå på detta dop. Jag tänker vara en respekterande människa. Jag tänker socialisera och umgås med folk jag bryr mig om. För är det inte så livet ska vara så vet jag inte hur det ska vara. Får leende blickar av ett kompisgäng som sätter sig vid mig. Glatt ler jag tillbaks. Livet är allt bra.

Jag vill skriva fyllesms till dig men ingenting spelar någon roll

Och jag är bara så jävla irriterad över att alla mina tankar handlar om dig. Jag vägrar. Orkar inte med det här.

Att vara jag

Kan någon bara hindra mig från att sms:a dig nu?

(Jag är full och det är helt okej.)

Allt och lite till

Skrek just "GLASS! COCOSGLASS!" högt för mig själv. Blev glad när jag öppnade frysen för att hämta is. Att jag sedan inte är särskilt sugen på socker, utan bara tog en minimal sked för att känna smaken är en annan sak. Det är för varmt inomhus, skriker till när jag får ett sms för det är så tyst här (förutom den dånade musiken, Lana Del Rey, ah), tänker att det är tusen grejer jag vill göra: läsa, skriva, städa, hoppa studsmatta, prata, lyssna, dricka, blir pirrig av att bara tänka på hur fina människor jag har runt omkring mig och hur extremt jävla fantastiskt det är att ha samtal med folk som känner en alldeles för väl för att egentligen vara hälsosamt.

Lägesuppdatering: mitt liv

Jag kommer hem någon timme efter att föräldrarna åkt ut till landstället. Ensam hemma i fyra dagar, och jag har redan börjat äta chevréost med rödlök. Ska bli spännande att se hur många kilon man kan gå ned genom, att äta en kost nästan endast bestående av chevréost. Skämt åsido ska jag gå och baka schackrutor nu, men mycket ost kommer det att bli. General Knas spelas alldeles för högt i högtalarna, jag har sovit tre och en halv timme, mina naglar bet jag just av, jag har ett konstigt format blåmärke på låret efter nattens fantastiska äventyr och jag känner på mig att den här veckan kommer bli riktigt jäkla bra.